Tänkte skriva lite om min favorit ponny på ridskolan. Det är en ponny som jag verkligen har fastnat för. Hon heter Abbeygail och är ett hollänskt New forest sto född 2003, impoterad från Danmark, en D-ponny.

Tyvärr så rider jag henne inte alls mycket längre. Men även om jag nästan aldrig rider min prinsessa längre så kommer hon alltid att vara det bästa om har hänt mig.

Hon är en väldigt känslig ponny, som är väldigt framåt och i hoppningen brukar det gå undan. Hon är mycket känslig i sin mun men har blivit mycket bättre. När hon kom till ridskolan sommaren 2009 så gick hon inte äns att rida på bett. Hon fick alltså gå på hackamore den första tiden. Men det blev bättre och bättre med munnen och hon började att gå på gummibett, vilket gick strålande. Just nu vet jag faktiskt inte riktigt vilket bett hon går på.

Men hon är en VÄLDIGT känslig ponny. Hon kan bli riktigt fin i både hoppningen och dressyren med RÄTT ryttare.

Första gången jag red Abbey som hon kallas så kunde jag rent ut sagt inte rida överhuvudtaget. Hon är som sagt känslig men gjorde allt för att förstå vad jag menade. Det gick helt okej till dom sista 5 minuterna på lektionen. Abbey som är en väldigt pigg ponny som var mycket piggare då stack iväg med mig på. Jag var inte alls rutinerad och hade inget att säga till om. Vi kom mot väggen, hon svängde åt ett håll och jag flög åt det andra. Lektionen var slut men jag fick ändå hoppa upp så jag kände mig säker igen.

Till nästa vecka bestämde jag och min ridlärare att jag skulle rida en annan. Men det var mitt egna val. Men efter kanske 1 månad ville jag verkligen ge henne en chans till för jag kände att det var något speciellt med just HENNE.

Så jag pratade med min ridlärare om att jag gärna ville testa Abbey igen. Och det fick jag, den lektionen gick GRYMT bra. Min mamma satt på lektaren och var jätterädd att samma sak skulle hända igen.

Jag var hur glad som helst efteråt och nästa gång gick det lika bra. Och så rullade det på. Vi lärde känna varann, jag blev duktigare på hästryggen och allt gick framåt varje gång jag red henne.

Även om jag inte rider henne nästan något allt så kan jag stå i flera timmar i hennes spilta och bara gosa och sitta och lixom prata med henne. Om jag cyklar till stallet och mår dåligt eller något så får hon mig ALLTID att må bra. Hon får mig att glömma vad som har hänt innan. Abbey är så grymt personlig och det är det jag ÄLSKAR med henne.

Sen finns det alltid massa saker som MÅÅÅNGA tycker kan bli bättre med henne. Men i mina ögon är hon och kommer ALLTID vara helt perfekt. Jag älskar henne över allt annat, ja det går INTE att beskriva med ord. Att man kan bli så fast för en sån fin ”varelse”.

Min absolut största dröm är att få köpa Abbey. Då skulle jag seriöst vara den lyckligaste tjejen i hela världen. Jag skulle inte behöva den dyraste utrustningen eller det lyxigaste stallet. Bara jag har Abbey så är allt så perfekt som det kan bli. Tack världens finaste ponny för att du finns, jag älskar dig och kommer alltid att göra!

Puss på dig världens finaste♥

Älskling♥