Sitter pch lyssnar på låtar som vi lyssnade på på mw. Asso det är verkligen hemskt att inte vara där nu. det är lixom där jag hör hemma. Det känns rent ut sagt förjävligt att nu är det nya läger tjejer där som har anlätt och nu är det DERAS läger inte vårat. MEn det ska vara VÅRAT. Nu är det någon anna människa som är så glad för att den har Jasper som SIN egna under veckan. Men det känns verkligen fel. Det är inte så det ska vara, det är jag och Jasper för alltid. Vad som än händer kan INGEN ändra på det. Jasper kommer alltid att finnas i mitt hjärta. Jag SKA tillbaka till MW nästa år igen. Det är bara så. Då kommer jag nog inte få Jasper, jag kommer vara förstor och så. Imed att han är c-ponny. Men vilken ponny jag än får då så kommer det alltid vara JASPER som är min pärla. Hur mycket jag än kommer älska den ponnyn så är det JASPER som jag fortförande kommer älska så sjukt mycket. Lixom det var som att han förstog att jag hade ont i armen dagarna efter jag hade ramlat av. Han buffade inte lika mycket på min arm. Han var inte lika stakr jag jag red. Han gjorde mig säker när vi skulle hopptävla. HAN gjorde att VI klarade det TILLSAMMANS. Lixom från att flyga av på tisdagen när jag hoppar till att vinna en hopptävling på fredagen. Ja han gjorde mig verkligen säker på det jag gjorde och det är bara VI två som klarar det TILLSAMMANS! Jag älskar dig din underbara ponny och jag kommer aldrig att glömma dig, du kommer alltid att finnas i mitt hjärta!♥

(två nedersta bilderna är på mig och jasper förra året den översta hittade jag på hemsidan)